Idag fick jag lära mig att pitch accent heter ordaccent på svenska...hej o hå svenska 2?
söndag 1 juni 2008 by Fiapia
Hurra~ inga fler lektioner och inga fler tentor att oroa mig över direkt så det är nog dags att börja blogga igen va?
Förra veckan så gjorde jag ett japanskataltest för en som studerar svenskars uttal när de pratar japanska. Först så skulle jag höra skillnad på två väldigt lika ord, sen så skulle jag säga runt 70 ord på japanska och slutligen skulle jag säga runt 40 ord på svenska. Allt det här gick riktigt bra! Den första delen förvirrade mig efter ett tag och jag kände mig väldigt osäker på vilket ord jag hade hört så ibland så gissade jag bara. På den andra delen så läste jag vissa hiragana lite fel men det gick bra senare då nervositeten hade släppt. På den svenska delen så gick det självklart bra. Efter testet så kunde jag få några tips på hur jag skulle kunna förbättra mitt uttal men det visade sig att det inte var något speciellt som behövdes förbättras och att mitt uttal ibland kunde låta väldigt japanskt! ^□^
Jag uttalade de ljud som svenskar ofta har problem med helt perfekt. Då är det just: J (uttalas som ett engelskt J, dvs dj), ch (uttalas tch och inte sh), Z (som vi svenskar gärna uttalar som S) och tsu. Däremot så sade hon inget om mina R, det japanska R:et är lite speciellt, så jag tror det var okej med! Sen så pratade vi lite om japansk ordaccent och det är väl där som jag gissar att jag gjorde bort mig lite. Jag har inte hittat så otroligt mycket fakta om detta och det är inte så konstigt för enligt Wikipedia så har 'bara' 20% av de japanska orden ordaccent och utlänningar som lär sig japanska brukar knappt få höra talas om att japanskan har ordaccent. Jag har ju läst japanska på universitetet och jag kan inte minnas att någon av mina lärare har nämnt det här. (Fast mina lärare rättade dock nästan aldrig vårt uttal om vi sade något fel) Men men, jag ska försöka hitta lite mer fakta om ämnet och lyssna mycket mycket mer på japanskt tal. Då borde nog saker och ting komma lite mer naturligt...hoppas jag!
Förra veckan så gjorde jag ett japanskataltest för en som studerar svenskars uttal när de pratar japanska. Först så skulle jag höra skillnad på två väldigt lika ord, sen så skulle jag säga runt 70 ord på japanska och slutligen skulle jag säga runt 40 ord på svenska. Allt det här gick riktigt bra! Den första delen förvirrade mig efter ett tag och jag kände mig väldigt osäker på vilket ord jag hade hört så ibland så gissade jag bara. På den andra delen så läste jag vissa hiragana lite fel men det gick bra senare då nervositeten hade släppt. På den svenska delen så gick det självklart bra. Efter testet så kunde jag få några tips på hur jag skulle kunna förbättra mitt uttal men det visade sig att det inte var något speciellt som behövdes förbättras och att mitt uttal ibland kunde låta väldigt japanskt! ^□^
Jag uttalade de ljud som svenskar ofta har problem med helt perfekt. Då är det just: J (uttalas som ett engelskt J, dvs dj), ch (uttalas tch och inte sh), Z (som vi svenskar gärna uttalar som S) och tsu. Däremot så sade hon inget om mina R, det japanska R:et är lite speciellt, så jag tror det var okej med! Sen så pratade vi lite om japansk ordaccent och det är väl där som jag gissar att jag gjorde bort mig lite. Jag har inte hittat så otroligt mycket fakta om detta och det är inte så konstigt för enligt Wikipedia så har 'bara' 20% av de japanska orden ordaccent och utlänningar som lär sig japanska brukar knappt få höra talas om att japanskan har ordaccent. Jag har ju läst japanska på universitetet och jag kan inte minnas att någon av mina lärare har nämnt det här. (Fast mina lärare rättade dock nästan aldrig vårt uttal om vi sade något fel) Men men, jag ska försöka hitta lite mer fakta om ämnet och lyssna mycket mycket mer på japanskt tal. Då borde nog saker och ting komma lite mer naturligt...hoppas jag!
Nu vet jag att detta är mycket sent eftersom att detta inlägg är gammalt men kan tillägga att svenska är också ett ordaccent språk men många svenska vet inte vad det är ändå.. så jag får berätta för dem att det är ett ton system där man gör skillnad på orden beroende på hur den betonade stavelsen har för tonläge. Det är det som gör skillnad på stegen som kan betyda ''stégen'' steg och ''stègen'' som stege. Eller buren som kan vara búren som bur eller bùren som att man bär något man kan säga fågeln är bùren i búren. Eller ljuden som utalas júden och juden som tales jùden.
Svenskan har 2 toner eller accenter akute som á och grav som à men eftersom svenskan inte använder dig av accent märken så ofta så märker man inte det.. det är ordaccenten som ger svenskan och norskan för all del sin sjungande karaktär. Jag tycker det är konstight att inte alla får lära sig detta fullt ut för det är det som får svenskan att låta svensk
Det är helt okej du unga anonyma människa! Blir alltid glad över kommentarer, hur sena de än är. Och speciellt trevliga är ju språkrelaterade kommentarer. :)
Det där kan jag men jag tycker det är konstigt att man aldrig fick lära sig något sådant i skolan. Inget alls. Överhuvudtaget. (men det är väl bara de riktigt insatta som bryr sig tyvärr) Det var först på Internet som jag fick höra talas om detta och då på engelska sidor. (det var därför jag aldrig lärde mig vad det hette på svenska och det engelska ordet ligger fortfarande närmre än det svenska.)
En del svenskar som jag har pratat med kan absolut inte placera de olika orden rätt utan får säga orden om och om igen. "Vaken...vaken.." blir det ofta om och om igen. Kan vara rätt underhållande. :)
Det talas aldrig om det här i japanskaundervisningen heller vilket är synd för jag tror nog att folk vill kunna hålla skillnad på de olika "hashi", "sake" och "ame" t.ex.
Det här är så intressant att jag nästan vill skriva om det igen. :)
Oj glömde säga tack för dit svar så jag gör det nu jätte många månader för sent